Trav som sport har knappt existerat utan att det har spelats på hästarnas förmåga. En typiskt scen ur amerikanska filmer skildrar huvudkaraktärerna ett lopp i hästkapplöpning, i hopp om att vinna pengar på hästen "Lucky" eller liknande.
Varför just trav blev så stort kan i det stora hela attribueras till kulturen som växte fram kring trav. Denna kultur med experter som i tidningar, radio och TV basunerade ut vilken häst som var vinnaren för dagens lopp. Varför har inte det skett i andra sporter? Jo, för att enligt den klassiska modellen använder man fasta odds till trav, vilket gör att det kvittar hur många som väljer samma häst – oddset förblir detsamma. Om oddsen inte var fasta hade incitamentet för att dela med sig av sina vad inte varit lika högt.
När oddset inte är fast varierar det beroende på antalet vadslagningar som läggs på hästen i fråga. Säg att hästen Hedda springer i kväll och det är inte fasta odds på tavlan. Expert Hermansson är tvärsäker på att Hedda springer först i mål, hans läsare, vilket råkar vara samtliga spelare, håller med och allihopa kryssar för Hedda som vinnare i kvällens lopp. I och med att samtliga spelare har kryssat för Hedda som vinnare kommer oddset att i princip ligga på 1, vilket innebär att varje spelare mer eller mindre enbart får sina pengar tillbaka, med minimal vinst. Med ett fast odds hade oddset inte förändrats beroende på antal vad, vilket hade gett spelarna mycket, mycket mer pengar i vinst.
De som är involverade i trav är väl medvetna om att deras bransch hänger på fortsatt vadslagning kring hästarnas prestation. Att se hästarna springa, i hastigheter omöjliga för den mänskliga kroppen att uppnå, är förvisso häftigt. Men det är svårt att få ett känslomässigt engagemang till en häst, jämfört med till exempel ett fotbollslag, som ofta har spelare från ens eget land eller liknande. Det är med andra ord inte lika lätt att relatera till en häst som det är att relatera till en människa, vilket ju faktiskt är ganska självklart. Självfallet är kusken också av betydelse, men det är ju trots allt hästen som springer. Detta löses genom att ersätta det känslomässiga engagemanget med ett huvudsakligen monetär engagemang – när det finns en insats tycker alla att det är roligt att spela. Hjärtat springer nästan i kapp hästarna när man ser hästen man spelar på springa placera sig främst.
Många av de som är intresserade av trav tittar faktiskt först på ett lopp som spelare, därefter blir de med tiden entusiaster för själva sporten – när man kan något brukar det också bli roligt. Trav är en klassisk sport att spela på, och nästan varje seriöst spelare har någorlunda koll på trav, just för att det är så klassisk och lukrativ sport för spelare världen över.